På annadagen var jag så bakis och instabil att jag beställde en ny TV. Väntade, väntade och väntade. För några veckor sen ringde de från posten och sa att den äntligen kommit. Helt trashad förstås.. Jag returnerade den givetvis och fortsatte vänta. Ingenting hände, så idag ringde jag upp dem. De kollade lite och såg att senaste noteringen var från 25 januari och att den fortfarande tycktes bli omkringfraktad i Sverige. De sa att jag skulle vänta till fredag då de startar en utredning, att det verkar som att den kommit bort. Hur faen slarvar man bort en TV??

Vidare.. De sade att de skulle göra en återbetalning och jag svarade att jag inte vill ha en återbetalning, att jag vill ha MIN TV!!! Då kom det; "Men alltså, den är slut i lager så vi gör en återbetalning och så får du handla något annat om du vill."

JO JO är vad jag har att säga om det. De kan ta sina grejer, köra upp dem någonstans och ge mig mina pengar åter, tack. När jag shoppar vill jag ha direkt tillfredsställelse och inte behöva vänta i 40 år, så det får bli Elgiganten nästa.

Ska beställa 11 böcker nu, så jag kommer ändå inte ha tid att glo på TV närmsta tiden. Laptopen får duga som bioduk fram till nästa Luleresa.

Nu ska jag ut med Sigsauern min och sen ska jag hoppa i säng. Har bytt till mig förmiddagspasset så jag äntligen kan se Avatar. Sist vi skulle var det elfel på bion. Sickt, men nu blir det av. Heya!

Kläm

..every rose has its thorn.

Söndag kväll och en mycket bra helg börjar lida mot sitt slut. Har hunnit med mycket och vädret har varit toppen. I fredags var jag, Bella och Matti(Nea bangade) till Luleå och hälsade på Lotta W. Har inte sett henne sen i höstas tror jag så det var verkligen på tiden. Det blev bl.a. sushi, nostalgi på Spotify, allsång till Céline Dion, svåleri och en film. Trevligt värre :)

Igår hamnade jag hos Anton och Jessica på sushi- och ölafton efter att jag och Maski spelat fifa med Jörgen, Nils L och Mumbis. Det var svårt att spela fyra mot datorn. Alla sprang på bollen samtidigt och fördelningen av oss spelare var under all kritik, men kul var det. Ska sno hem Sarahs gamla Super Nintendo och börja nöta klassiker som Super Mario och Yoshis Island.

Idag har jag åkt skidor med hunden och överdoserat kaffe. Matti for nyss hem så jag ska samla lite krafter och städa. Rev ut tre garderober i jakten på en speciell t-shirt i fredags och har inte idas lägga in dem igen. Det är bland det tråkigaste som finns. Vanligtvis kastar jag bara in allt och mosar igen dörrarna, men jag hade tänkt försöka få någon slags ordning på kläderna och måste alltså sortera. Det kan ta tid för jag har så ruskigt mycket kläder. Ändå hittar jag ingenting att ta på mig när jag ska ut. Konstigt.. Det är inte lätt att vara tjej.

Nästa helg jobbar jag och det är bra för då slipper jag undan två ångestframkallande dagar, nämligen min 27-årsdag och alla hjärtans dag. Har sagt ända sedan tonåren att man är slut som artist när man fyller 27. Det låter så fruktansvärt gammalt! Måste börja ljuga om min ålder snart, haha.. Jag tror dock att jag måste ompröva tanken om att 27 är slutet, för det verkar faktiskt som att folk fortsätter leva gött efter 27. Åldern är ju bara en siffra trots allt och man är inte äldre än man känner sig, så jag kan fortsätta vara en unge med gott samvete.

Jag är vuxen på så sätt att jag vet vad som är rätt och fel, att jag oftast tänker före jag talar om jag är bland folk jag inte känner så bra och att jag inte stöder töntiga grupper så som "bort med polisen" på fb. Sånt stör jag mig fruktansvärt mycket på. Det vore ju underbart med ett laglöst samhälle va? Not!! På tal om det så finns det mycket skit på facebook och det är som M säger, att man tappar respekten för folk man gillar och de droppar många hack på ens popularitetslista när de går med i idiotgrupper. Använd hjärnan plz! Även om den råkas vara liten..

Annars är jag nog ovanligt barnslig och har lite svårt att bete mig. Tycker att man hellre kan sjuka sig, leka, svamla och skratta än att gå omkring med en pinne i r**en och tråka bort livet. Kul ska man ha och minst ett skrattanfall om dagen är ett måste.

Alla hjärtans dag ogillar jag av förklarliga skäl. Alla bara gullar, duttar och myser så den dagen jobbar jag gärna bort. Alla som skickar reklam på mailen om vilka presenter man ska överraska sin älskling med kan fara åt fanders. Jag ska vara bitter som Grinchen men rikta mitt hat mot alla hjärtans dag istället för mot julen ; ) Nä, nu överdriver jag. Inte har jag något emot den dagen, det är bara det att det är så tråkigt när alla ens vänner ska leka med sina respektive. Måste lära känna fler singlar tror jag. Var finns ni?

Nae, nu ska jag dra fram dammsugaren och vara duktig ett tag.

So long

   

   

Heyoo vad jag är on fire idag =) Ju mer jag gör, desto mer energi genererar min lilla kropp. Har klivit upp tidigt -> Jobbat ->Skottat gården -> Skottat in 1600 kg pellets -> Varit på spinning & core.

Nyss hemkommen, full av endorfiner och uppe i varv drog jag igång en av mina springlåtar på repeat och tokdansade ett tag. Att jag är lättroad vissa dagar, haha. Får hoppas att ingen såg mig denna gång. Det händer nämligen ibland. Senast var det någon som sett mig fara omkring som ett jehu i huset när han körde förbi, så han var tvungen att stanna, backa tillbaka och se vad verkligt jag pysslade med. Jag antar att jag mest troligt lekte tafatt med hunden. Pinsamt :/

Jag vet att jag skriver det i nästan var tredje inlägg, men det är endorfiner som är the shit! Hörde något intressant på radion någon vecka sedan, om kroppens belöningssystem och beroenden och har läst lite om det.

Såhär är det;

Den gemensamma faktorn vid olika slags beroendetillstånd är hjärnans belöningssystem. Orsaken till att det aktiveras är att vi ska bli motiverade att äta , dricka och reproducera oss. Det handlar förstås om människans överlevnad. Vi triggas både av naturliga former av belöning som mat, motion, sex eller av andra aktiviteter som kan ge en kick.

Alla beroendeframkallande droger har förmågan att "kidnappa" systemet, vilket ger den eftertraktade känslan av tillfredsställelse. Den kan uppnås genom att frossa i mat, löpträna hårt, missbruka droger eller spel, göra tvångsmässiga inköp, musik eller intensivt dataspelande.

Utan belöning kan man bli orolig eller få ångest. Kärnan i beroendet är att mycket kort tid förflyter mellan intag och belöning. Belöningar är i sig inget ont, faran är när vi blir beroende av belöningar som till exempel leder till fetma eller missbruk. Det gäller att välja sina belöningar medvetet alltså.

Jag är alltid ute efter snabba kickar, lyssnar som de flesta redan vet, alltid på musik och smackar i mig nikotin och koffein på löpande band. När det ger för lite är det träning som gäller och är jag riktigt nere i skiten och inte vet vad jag ska ta mig till så tröstshoppar jag. Det kan bli dyrt, men jag är tack och lov inte nere på botten och krälar så ofta. Det som är bra med mina "kickgivare" är att de är ganska harmlösa och att de går att byta ut mot andra belöningar. Jag slutar t.ex. kedjesnusa om jag är kär eller inne i en  seriösare träningsperiod och när jag har mina harmoniska perioder behöver jag inte träna lika mycket.

Träning, musik, kärlek och sol anser jag vara riktigt bra och snälla belöningar så de tänker jag ösa på med så länge jag lever. Tycker man borde använda sig mer av såna behandlingar till deprimerade människor i stället för att trycka dem fulla med mediciner som gör en näst intill apatisk, fet och Gud vet vad mer. Kroppens egna droger duger mer än väl, ger inga biverkningar och är som sagt inte skadliga om man väljer rätt beroende. Råkas man få dille på att träna får man ju dessutom en snajsig bikinikropp. Inte för att det då spelar någon större roll, men det är bra mycket trevligare än blåmärken i armvecken och trasiga vener, hoho.

Nu ska jag duscha, tagga ner lite och bekanta mig närmre med sängen min.

Piiis aot!

Jag har ett problem som är ganska frustrerande. Det är nämligen så att jag åter igen är i en djup svacka när det gäller att hitta ny musik. Har än en gång nött sönder alla mina listor, även de jag fått av mina vänner så nu sitter jag i skiten. Satt på Spotify i timmar igår samtidigt som jag läste musikforum och "bästa bla bla genom tiderna-listor." Grejen är den att finns det en bra låt med där så har jag den redan med 99% säkerhet och resten av det jag hörde låter likadant. Fastnade i nåt slags akustiskt emosound vilket jag förvisso gillar, men efter ett tag kunde jag inte skilja en låt eller en artist från en annan så jag gav upp och plockade fram gitarren istället. Vi kommer allt bättre överens han och jag. Tror vi håller på utveckla ett kärleksförhållande faktiskt :)

Jag kan erkänna att jag p.g.a. min musikbrist börjat lyssna på mycket konstig musik, d.v.s. normal i allmänhetens öron. Jag har till och med spelat, hrrrm, Lady Gagas Bad Romance på gitarren och Andreas Grega m.fl. har hamnat på en playlist. Nea undrar vad jag lyssnar på för skitmusik och det här är mitt försvarstal, hehe. Snälla öron, förlåt mig för jag har syndat. Jag lovar att göra om det.

Nu ska jag slänga mig i sängen och se Sherlock Holmes. Det får bli en tidig kväll för mig, för jag har gjort fel så länge nu och hjärnan börjar vara ganska bränd. Jag och samhällets normer för vad som är rätt skär sig rejält och eftersom samhället tydligen inte tänker anpassa sig efter mig är jag nog tvungen att resignera. Jag är inte den som vägrar inse när loppet är kört och fortsätter harva på i all oändlighet. Trots min envishet, eller kanske tack vare den, kan jag faktiskt stanna och ta ett kliv eller två tillbaka. I'm tired of fighting for a lost cause.

Ja ni ser vilka I-landsproblem jag har. Det är ju genant. "-Ohhh, vad ska jag göra med huset? Vad ska jag göra med hunden? Vad ska jag göra med mitt jobb? Vad ska jag göra med mitt hjärta? Hur ska jag hitta ny musik? Vart ska jag flytta?" Fy fan vad äckligt bortskämd jag känner mig ibland. Man ska väl vara glad att man har de sakerna överhuvudtaget. Tänk bara på stackarna i Haiti till exempel. Tror inte att de sitter och funderar allt för mycket på en enda av de sakerna jag grubblar över. Tvi mig!

By the way. Lyssnar så klart på musik i detta nu och hör att jag faktiskt hittat en bra artist, nämligen Turin Brakes :) Här är en av låtarna och här en annan.

This is the last chance
The last chance to heed the call
This is the moment
The moment awaits us all
You've got so many questions
Buzzing around your brain, yeah

This is the last time
The last time you see my face
This is the moment
The last chance to leave this place
Sometimes I feel like I'm drowning
I'm drowning inside the ground

Don't ask too many questions
Too many questions

This is the feeling
The colour you can't describe
This is the shape it makes now
It's very revealing
You crash a plane into my life
The deafening silent sound

Don't ask too many questions
Too many questions of me

I've got to keep both feet on the ground

Don't ask too many questions
Too many questions...

Skrev ett fint inlägg igår om snö och hur glad jag är, men bloggen psykade ur när jag skulle publicera så allt försvann, men shit the same. Jag är fortfarande lika lekfull. Sjunger, dansar, spelar gitarr och fånar mig. Har träningsvärk efter gårdagens skottande och det är bra med tanke på att skidåkning inte är att tänka på i detta väder. Snöstorm eller kyla :/ Att det var mysigt att ligga och höra vinden tjuta utanför huset inatt. Jag gillar oväder på något sätt. Speciellt åska. Ge mig!

Min flyktplan inför hösten börjar få fastare form. Det lutar starkt åt en one way ticket till Sydney. Tillståndet "work and holiday" som krävs för att man ska få jobba där utfärdas nämligen bara till personer som ännu inte fyllt 31 och eftersom tiden går tror jag det är det vettigaste alternativet. Jag menar, drar jag till Thailand eller USA nu så lär jag ju inte ha möjlighet att jobba i Aussie innan jag är 30. Tiden rusar ju iväg så snabbt att man inte hinner reagera. Jag är t.ex. 21 i min hjärna, men snart 27 på pappret. It sux bigtime!

Matti är på väg till mig nu. Vi ska ut på långpromenad med hunden och fila på våra planer. Verkar som att hon hänger på :) Yeey!
 
Helgen närmar sig och den är fullbokad. Imorgon blir det hotellet och italiensk buffé. På lördag blir det thaimat och sen bartömning i Backstugan. Jag har bestämt mig för att bryta mitt liv som nykterist. Måste tydligen bryta livet i celibat också sägs det, eftersom jag trots allt är ung(?) och singel, men det kan bli svårt eftersom jag inte vill ha med karlar att göra, haha.  Inte någon här iaf. Skulle inte palla några one night stands och ett one life stand är jag inte alls sugen på för tillfället. Kräver alldeles för mycket tid för mig själv och skulle bli galen om någon sprang och svansade kring fötterna. En särbo kanske? Ja. Ska leta i Australien. Det blir ett lagom avstånd ;) Nä, men allvarligt. Självklart vill jag ha någon att ösa kärlek över, för det har jag att ge i överflöd, men samtidigt är jag livrädd för relationer. Kluven typ. Måste också klargöra en sak: Jag är inte tillgänglig :P Är jag intresserad lär ni ju märka det, för då har ni min tunga i halsen innan ni vet ordet av. (*Skämtar*)

Det här är jag i ett nötskal:

Vattumannens tecken är svår att få grepp om. Hon ändrar sig ofta från den ena dagen till den andra. Vissa tar det som en utmaning, vill gärna försöka fånga hennes inre jag. Men sådant upplever hon som fruktansvärt kletigt och dylika partners får omgående nobben. Föremålet för en Vattumans kärlek blir den som skänker henne maximal frihet och respekt för personlig integritet. Vattumän både lockas och skräms av närhet. De har ett starkt behov av en nära relation, men de hindras av en djupt rotad rädsla för att binda sig och av ett äkta behov av att vara ensamma. Denna förbryllande kluvenhet kan vara en källa till mycket frustration om Vattumannen inte kan komma till rätta med den. Det är endast livserfarenhet som kan lära Vattumannen att kombinera självständighet och engagemang.

Frustration var ordet.. Nu ska jag bylsa på mig tonvis med kläder och invänta Maski.

Ha det gött!

Idag gratulerar jag mina kusiner Anton & Anton. De har en hel del gemensamt. De bär mellannamnet Erik och heter alltså Erik Anton bägge två. De är födda 26 januari, men med två års mellanrum och båda tillhör toppskiktet bland mina absolut bästa vänner. Fan, ni är verkligen guld värda! I love you both!

Jag & Anton den yngre

Jag & Anton den äldre

Hela konkarongen på Gran Canaria -06

Igår, efter några vinglas, "drabbades" jag av en extrem(nu snackar vi extrem) klarsynthet. Allt ludd i hjärnan och skygglapparna för ögonen försvann så allt blev alldeles glasklart. Det var som att tänka efter att ha tagit det röda pillret i Matrix. Inte rörigt och förvirrat utan bara rent och rakt, typ; "Jaha, så här har det varit, så här är det och så här måste det bli." Som att se sitt liv med någon annans ögon. Coolt! Har kommit fram till mycket och gjort upp lite planer, men inget definitivt. Det går ändå inte, för vindarna blåser som de vill, men under sommaren ska jag försöka rensa bort saker i mitt liv så jag är fri att sticka till hösten. Vart vet jag inte än, men det känns som att världen väntar på mig :)

Jag får försöka spara semesterersättningen, jobba lite mer och hoppas på en fet skatteåterbäring också, för det är alltid de där förbannade pengarna som sätter käppar i hjulen för mina planer.

Det blir nog bra det här.

I'm alright

You. Me. Us. Free... we're alright, alright

Love. Pain. Hate. Rain... we're alright, alright

Give. Take. Time. Place... we're alright, alright

Det finns tre saker som kan golva mig och få mig att helt tappa fattningen.

1. Musik- Hör jag en bra låt kan jag lätt glömma tid och rum och bara "försvinna" långt, långt bort. Brukar komma på mig själv med att sitta och stirra förbi datorn ut i tomma intet när det är någonting riktigt bra som spelas. Eller så ligger jag, som jag tidigare skrivit, på golvet och bara lyssnar. Det händer även att jag glömmer vända när jag är ute och springer för att jag är distraherad av sköna toner. Hade inte musik funnits hade jag lika gärna kunnat vara död. På riktigt alltså. Tänk så fattigt livet vore utan.. Hojja!

2. Ögon- Ni kanske känner igen känslan av att se in i ögonen på någon ni gillar? Har ni inte upplevt det tycker jag synd om er. Det blir liksom fritt fall i magen och man kan inte sluta flina. Helt underbart!! Ögonen sägs ju vara själens spegel och det är kanske för att jag letar efter fina själar jag diggar ögon så mycket. Man kan lära sig mycket om människor genom att se dem i ögonen, för de ljuger sällan. Mina ljuger definitivt aldrig. De avslöjar mig jämt, haha.

3. Dofter- Det finns, förutom den vanliga goda "ren människa-lukten", vissa herrparfymer som gör att det snurrar om totalt i skallen på mig. De är helt oemotståndliga! Det kan vara lite förvirrande när en 60-årig skogsarbetare har på sig någon av mina favoritparfymer, men ännu jobbigare blir det när man förknippar en doft med en människa och man träffar någon annan med samma parfym. Det kan lätt bli kortslutning i hjärnan när tankarna leds åt ett annat håll än man vill. Fascinerande ändå.. Luktar man t.ex. på en parfym man använde som fjortis kommer flashbacksen som på beställning. På den tiden jag inte var singel och min dåvarande var borta brukade jag ta hans kudde och en av hans tröjor och sova med dem. Lite knäppt kanske, men det är vi väl alla. Mer eller mindre..

Nog om det där och så över till saker som retar gallfeber på mig. Det är främst döda ting som gör mig förbannad och ikväll var det datorns tur att framkalla min ilska. Den har varit seg i ett par veckor och ikväll tog den verkligen priset. Skulle uppdatera några brådskande grejer på NHAF:s hemsida och det skulle väl ha tagit max 5 minuter att göra det i vanliga fall, men äckelsatasatansfi*tdatorjäveln fick frispel och hängde sig om och om och om igen. Försökte andas och räkna till tio minst fem gånger medan jag väntade på att programmen och filerna skulle svara/öppnas och efter säkert en timme var jag klar. I vredesmod har jag gjort en systemåterställning, kört CCleaner, gjort uppdateringar och avinstallerat en massa program. Nu ÄNTLIGEN fungerar allt som ett rinnade vatten och jag andas lugnt igen. Jag avskyr verkligen när saker tjorvar och speciellt när datorn gör det. Ni skulle höra alla roliga svordomar jag uppfinner under tiden jag bänglar på. Jag är så ful i munnen att jag skäms ibland, men jag ska försöka bättra mig.

I morse vaknade jag av att jag låg och hoppade i sängen och höll på frysa ihjäl. Bara att klampa ner i källaren och felsöka. Denna gång var det bara en säkring som farit och det tar ju inte många sekunder att åtgärda, men ibland är det värre än så. En gång har jag fått skruva isär hela pelletsskruven samt motorn som driver den, hitta felet och laga skiten. Såna gånger är jag inte speciellt munter, men jag är åtminstone glad att jag klarar av det. Jag är lika händig som MacGyver, haha.

Nu ska jag antingen se Public enemies eller sova. Tror det får bli det sistnämda för Nea säger att man bli kär i Johnny Depp om man ser filmen och sånt orkar jag inte med ikväll.

Dröm sött eller något i den stilen.

Samma ögonpar-olika tillstånd
  

Jag gled i mina träningskläder direkt när jag vaknade idag, selade hunden och for ut och racade med skidorna på älven. Inte normalt för att vara jag, men skönt som bara den var det! Inte dåligt att hitta en så hälsosam sysselsättning. Var och åkte med Matti i Lappberget kvällen innan och fy så jobbigt det var! Konditionen och benen är det inga fel på, men axlarna och armarna sen.. Ojoj vilken mjölksyra  jag fick! Är inte van vid att känna mig så slut av att träna. 4,5 kilometer på skidor är mycket jobbigare än 10 kilometers löpning, men det är väl därför jag finner ett sånt nöje i det. Blir taggad att bli bättre, starkare och snabbare helt enkelt. Antagligen tävlingsinstinkten som spökar :)

Biverkningen verkar vara kvällströtthet och det är ett enormt plus. Vaknade nyss på soffan med en bok i ansiktet och någon suspekt musik i högtalarna. Vet inte hur många timmar jag legat där och sovit, minst tre iaf, så nu behöver jag bara fem till och sen kanske jag tar mig upp i normal tid för en gångs skull. Yey!

Är en riktig endorfinjunkie och kan inte nog säga hur bra det är att träna, allt blir tio gånger bättre när jag har mina perioder. Good shit!

Natt

...sova till fem på eftermiddagen, behålla pyjamasen på och stanna inne hela dagen, visst? Det är precis vad jag gjort idag i alla fall. Tänkte ta igen lite förlorad sömn och struntade i att ställa klockan. Resultatet av det blev 14 timmars drömlös sömn(död?) och en helt ny hjärna.

Jag har inte sett en enda levande människa idag. Inte ens när jag varit ute med hunden. Att det är skönt att gömma sig och samla tankarna vissa dagar.

Imorgon ska jag vara social igen, det lovar jag. Nu ska jag läsa en stund och sedan fortsätta sova.

Well I could sleep forever,
but it's of her I dream.
If I could sleep forever,
I could forget about everything.
If I could sleep forever.
If I could sleep forever..
If I could sleep forever...

Det har varit en riktig höjdardag idag. Hade kul på jobbet, mycket tack vare pappa som inte är riktigt klok. Man kan hitta sjuka lappar och bilder lite varstans och man vet aldrig vad han kommer hitta på. När vi var små kunde han t.ex. kasta sig bakom soffan och skrika; GÖM ER BAKOM SOFFAN!! NASSARNA(tyskarna) KOMMER!!! Ja, saker i den stilen helt enkelt. Inte svårt att gissa varför man blivit lite halvgalen ;)

Denna beställning hittade jag idag.


Daddy i högform


Han är bara för rolig min käre far <3

Efter jobbet har jag varit och testat mina nya skidor i Lappberget. Har varit extremt avskräckt från att åka skidor sen skoltiden då man blev uttvingad i snöstorm med vallningsfria skitskidor. Kom iaf fram till att bor man i Norrbotten, då ska man tamejfan äga ett par skidor, så jag fixade bra grejer så det skulle bli roligare, och roligt blev det. Riktigt kul till och med! Pappa ska göra mig ett eget spår från huset till Vippa så jag kan börja åka med hunden. Hoppas jag fastnar och blir en riktig skidnörd, för det är grymt bra träning för hela kroppen kände jag. Tror jag kommer ha problem med ljumskarna imorgon, haha.

Som belöning efter att ha varit duktig for jag hem och åt sushi med andakt. Matti levererade en låda åt mig i natt och det tackar jag SÅ mycket för. Den var helt fuckin' fantastisk! Sen kom min Anna förbi. Vi har druckit chai och pratat om livet.

Nu sitter jag bara och flinar efter att ha fått fart på endorfinerna. Mycket bra dag alltså :)

xoxo

Jag har sett solen idag. Eller sett är nog fel ord att använda. Jag har stått på parkeringen och stirrat på den tills jag blev halvblind. LYCKA! Hade jag kunnat slå en frivolt hade jag gjort det. God, I love the sun!! Det är som att man börjar leva igen när den tittar fram. Jag funderar till och med på att köpa längdskidor, och ni ska veta att jag verkligen inte är någon skidfantast. Det blir nog vår i år också verkar det som. Vårkänslor också :)

Tror jag ska försöka sova(läs blunda) snart. Idag har flera gäster stirrat på mig som om jag har lepra eller nåt. Att ha snittat 3-5 timmar per natt i mer än en månad kanske börjar lämna spår? Insomnia är vad jag lider av, men jag har äntligen kommit på ett sätt att lura mig själv. Går inte till sovrummet längre utan slänger mig på soffan framför kaminen istället. Förknippar sängen med sömnproblem så den undviker jag ett tag nu tills jag blir normal igen. Dessutom så är det så varmt och skönt här inne så det är betydligt enklare att ta sig upp på morgnarna. Fryser jag vägrar jag sätta fötterna utanför täcket och ligger därför kvar, men det är inget problem längre. Tacka vet jag värme <3

Skräcksolen i Teletubbies. Visst ser ni att babyn är ondskan själv?

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
och hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
och hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

Och hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent


Lotta, modell mini.

Årets första dag och sista dagen på julledigheten. Det ska bli skönt att börja jobba igen, nu när jag suttit på fetröven och smetat i nio dagar. Lite rastlös har jag allt hunnit bli. Skottade till och med snö ikväll och det händer inte särskilt ofta som ni kanske märkt om ni passerat mitt hus i vinter. Det var sån där fin och pudrig snö så suget efter snowboard vaknade igen. Måste få tummen ur och fara och åka bakom Lappberget någon dag. Vill bara så väldigt, väldigt gärna att solen kommer fram först. Det är helt enkelt inte särskilt trevligt att vara ute i mörkret. Jag tror det är två månader sen jag senast såg solen på riktigt och eftersom jag lever av den så är det på tok för länge.

Kanske det är nu man ska boka sig en utlandsresa? Antingen till Alperna, snön och solen eller så till värmen, stranden och havet. Det vore nice, men jag har varit ledig alldeles för mycket på sistone så det får vänta. Tror dessutom jag och gänget ska till Stockholm på sparesa i februari så jag får nog "hala" mig.

Jag ljög om fetröven btw. Jag har levt på godis, chips, popcorn, kakor, tårta, läsk och fett de senaste veckorna, och konstigt nog så går jag ner i vikt av den kosten istället för att lägga på mig. Det är vad jag kallar lyx. Synd bara att man känner sig så äcklig på insidan. Kan nästan ana hur blodkärlen förkalkas och hur cellerna förfaller. Det blir nya tag nu när rutinerna(vilka?) återgår till det normala. Förhoppningsvis så startar spinningen och coren snart också. Längtar verkligen efter ett stenhårt "blodsmak och spya i munnen-pass". Jag älskar att plåga skiten ur mig!!

På tal om att plåga sig. Jag tar tillbaka det där om att hålla mig borta från trubbel. Jag måste ju testa grejer och blir det då pannkaka får jag väl lära mig hantera det istället för att krascha som en unge som inte får sin klubba. Friskt vågat, hälften vunnet eller hur fasen det då var, right? Bara att göra om och göra rätt :) Jag vill nog bara för mycket ibland och blir därför så besviken om jag inte får som jag vill. Bortskämd och van att få min vilja igenom kanske? Det är då inte mitt fel, det skyller jag helt och hållet på mamma och pappa, haha. Ska försöka att inte ha så höga förväntningar i fortsättningen utan ta det chill. 

Det har varit en lugn dag idag. Har varit och firat min classmate Nils H som fyller 24 idag. Ännu mer onyttigheter, tårta och cola i mängder, blev det. Yummi! En sevärd film, I love you, man, har jag också hunnit med.

Vet inte om jag har så mycket intressant att dela med mig av överhuvudtaget och jag vet faktiskt inte varför jag bloggar. Måste bara skriva ibland och jag ber om ursäkt för att jag är boring i perioder. Snart ska jag kicka igång på riktigt. Snart alltså. Jag ska bara...

Annars vet jag inte. Fick sjuk ångest när jag satt och funderade idag. Började tänka på om jag sårat folk någon gång, och det vet jag ju att jag gjort. Inte medvetet men det suger ändå, så..

Sorry for being such an arse?

Jag & Maddo tankar livsglädje i Chamonix


Lika bra att slänga in en juste låt också när jag ändå är på G som aldrig förr.

Cheerio

Jaha, då var det slut på 2009. Har firat in det nya året med familjen och hunden (Anton och Dona har också varit förbi till oss en sväng). Lugnt, skönt och helnyktert vart det. Nyår är överskattat så det var lika bra det.

Jag ska inte avge några nyårslöften för dem kan jag ändå inte hålla. Ska i alla fall försöka ändra på vissa grejer. Kanske börja dra ner på mitt tunga nikotinmissbruk en smula? Börjar bli ohållbart. Min kropp består av nikotin och koffein så systemet borde ju bli överbelastat snart. Ska även försöka sänka mina krav lite och inte köra huvudet i sanden så fort någon tittar på mig. Den där magnetismen jag söker kanske inte är så viktig trots allt? Den ställer ändå bara till det för mig. Eller jo, jag tror det förresten.. Man ska fan inte nöja sig med mindre än bäst. Det får helt enkelt vänta.

Kanske jag måste börja festa mer också? Har fått klagomål på att jag blivit för lugn (huh?), att jag borde bli mer som förr. Men det vore helt sjukt.. Jag kan ju inte ta död på mig mitt i allt, haha. Gammalrogene-kroppen min skulle nog inte palla det tempot jag höll för 9-10 år sedan. Inte alls.

2009 har varit sådär. Upp och ner, upp och ner och upp och ner. Så är det väl iofs för alla. Svårt att hålla en jämn nivå, och man kan ju inte ligga på topp jämt. Det är som Lasse säger; "Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg". Det är ju trots allt ganska kul att dansa så då kvittar det väl om det är lite svårt ibland, eller hur?

Och så till det viktigaste. Jag ska framförallt försöka hålla mig borta från trubbel. Jag vet mycket väl när jag stöter på sånt, men är så dum att jag ändå snubblar in i det. Det får vara färdigt med det nu.

Min värsta last, Tre Ankare. Guds gåva till människan.

Jag för 9 år sedan.

Och jag nu. Inte så stor skillnad. Bara lite mer chill och plattångad :)


Och så vill jag önska alla snälla typer ett GOTT NYTT ÅR!!

Peace out