Someday, not one in particular.

Jag har inte så höga krav på underhållningen nu när det är höst och mörkt. Vill sitta inne i värmen, lyssna på musik och läsa böcker. Ta det lugnt helt enkelt. Att solen aldrig visar sig gör energinivån extremt låg och det är skönt på ett sätt. Jag slipper rastlösheten och dampen som i vanliga fall gör att jag klättrar på väggarna om jag inte aktiverar mig dygnet runt.

Det dåliga är att jag är så sjukt sugen på kolhydrater hela tiden. Vill hälla i mig litervis med Non Stop och julmust. Är annars inte så noga i socker, det brukar mest vara salta grejer som lockar. Och saker som slutar på -in. Bara lagliga substanser då förstås! Brukar rasa i vikt före jul, men jag känner på mig att det kommer bli tvärtom i år. Har märkt att det gör under för humöret att äta och sova så några extra kilon kvittar om jag kan fortsätta vara så här glad. Bara jag kommer i min juldagsklänning. Har beställt en väldigt fin Karen Millen som förhoppningsvis är på väg hem till mig nu. Klänningar gör mig också lycklig :)

Eftersom jag lyssnar på musik all min vakna tid har jag lyckats bli less varenda spellista på Spotify. Kan inte någon förbarma sig över mig och skicka massor av ny musik till mig? Någon som vet vad jag gillar vill säga. Inget jäkla wailade, inga töntiga datamanipulerade röster eller intetsägande smörja. Bra ska det vara. Jag undrar ofta om jag ännu hört världens bästa låt eller om den ligger gömd någonstans och väntar på att jag ska hitta den. Strävar alltid efter att hitta låtar som är sådär bra att man får gåshud och måste ringa och skrika om dem till någon. De dyker faktiskt upp ibland, de där guldkornen, om man har lite tur.

Lyssnar på gammalt nu. The Killers bland annat. Jag har förstört deras bästa låt Mr Brightside för att jag har den som ringsignal. Nu blir jag bara stressad när jag hör den :(

Read my mind fungerar fortfarande. Jag gillar texten.

I don't mind, if you don't mind, 'cause I don't shine if you don't shine.
Before you jump, tell me what you find when you read my mind.



Heroin chic

Jag ser fan inte klok ut för tillfället. Sitter naken, täckt i damm med lockigt, svettigt hår, utrunnet smink och torkat näsblod i ansiktet och på armarna. Man skulle kunna tro att jag varit på någon vildare fest, men så är icke fallet. Allt har sin naturliga förklaring.

Lockarna i håret fixade jag idag när jag besökte min mor och testade hennes nya locktång. Tyckte att jag kan passa på att vara lite fin när jag ändå är ledig. Resten beror på att jag fick för mig att börja putsa bort murbruk från min tegelvägg. Det efter att jag eldat som en idiot förstås. 

I början av arbetet såg jag ut som en barbiedocka som skulle på bal fast med stål- och rotborste som accessoarer i stället för juveler. Efter några minuter rann svetten på hela kroppen eftersom jag stod ca 30 cm från kaminen. Då åkte kläderna av. Dammet yrde och lade sig i tjocka lager på min kropp och även i mina luftvägar. Det var obeskrivligt jobbigt att stå och putsa i värmen och kroppen ville nog berätta att det räckte för idag så efter en redig yrselattack började det spruta näsblod lite här och var. Nu ser jag alltså inte allt för fräsch ut. Ska äckla ner mig ytterligare innan jag tar mig en välförtjänt dusch. Sitter nämligen och väntar på att pannan ska kallna så jag kan sota ur den.

Det tråkiga med det hela är att det bara blev en marginell förbättring av tegelväggens utseende och en markant försämring av mitt, men så kan det gå om man är flicka och måste sköta sånt som egentligen är mansgöra :)

Nåja, det som inte dödar härdar. Det lär man sig även när man läser The Dirt: Bekännelser från världens mest ökända rockband, Mötley Crüe. Har hunnit en bit in i boken och är hittills väldigt äcklad, men samtidigt fascinerad över att människor faktiskt kan överleva ett sånt jäkla hårt liv. Läs den!



Glad!

Senaste veckorna har jag varit helt sjukt glad. Går mest omkring och flinar hela tiden. Måste ha fått någon knäpp :) Humöret blev inte direkt sämre av att jag blivit "moster" igen. Judit och Erik fick nämligen sitt andra barn igår. Det blev en till tjej. Tydligen en kopia av Miranda, så nu har de två likadana ungar. Coolt! Längtar tills jag får träffa henne!

Har fått för mig att jag ska måla alla mina möbler vita och slipa dem så de ser gamla och slitna ut, men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Det finns många olika metoder och jag är för lat/ivrig för att hålla på greja med för många olika steg så jag måste fråga någon om ett enkelt sätt. Kanske jag besöker färgaffären och leker 1000 frågor någon dag. Måste passa på medan lusten finns.

Nu ska här googlas en stund!

Liten Miranda & morbror Anton

32,5 °C

Jag gjorde den klassiska idiotgrejen idag. Hade ställt alarmet på 11, men som det geni man är slog jag av alarmet för att sova 5 minuter till. Vaknade 14.30 med svår ångest eftersom det var mörkt ute.

För att dämpa min sova bort dagen-ångest har jag försökt röja upp i mitt skrotsamlarrum. Det har inte gått så bra. Har vandrat omkring i huset och flyttat grejer hit och dit utan att få någon ordning. Kan inte koncentrera mig riktigt och har mitt i allt släppt städandet och börjat ladda hem filmer, käka apelsiner och bläddra genom musik i spellistorna. 

Jag hatar möblerna i det rummet och måste köra bort dem men har ingen släpvagn och ej heller någon dragkrok på bilen. Ids inte hämta pappas för jag vill inte fara någonstans idag. Har endast lämnat huset för att rasta hunden och köpa mjölk till kaffet. Vissa dagar vill jag bara gömma mig och det är precis vad jag sysslar med idag. 

Temperaturen i huset är just nu 32,5 °C och jag känner mig lite skönt dåsig. Ska laga middag och slå igång en film. Tror det får bli The Shining. Måste bara hämta upp tvätten från källaren först för dit lär jag ju inte våga gå efter jag sett den, haha.

Tortyr

Vax är ren tortyr och kom inte och påstå något annat. OOOOAAAAAJ så ont det gör!

Har varit hos Judit och Erik ikväll. Kollade lite sporadiskt på Idol, men det är egentligen bara ett svepskäl för att få äta onyttiga saker och umgås. Judit plockade fram några gamla fotoalbum från mellan- och högstadiet. Ojoj vilka töntar vi har varit! All vår tid gick nog åt till att leka coola verkar det som. Hur vi såg ut! Jag hade sönderblonderat hår, fula kläder(körde med skatestilen ett tag), räls och så vidare. Den enda perioden jag såg hyfsat normal ut hade jag en stor jäkla ring i näsan. Varför?? 

Sen blev det lite bättre, då blev det piercing i ögonbryn och navel samt tatuering i stället. Kläderna var väl lite tveksamma, drog nog mycket åt svartrockarhållet men även åt den rockstil jag diggar i nuläget.

Ändå rätt kul att se hur man själv och andra förändras genom åren. Tänk om man om 10 år sitter och garnskrattar åt hur man ser ut idag? Kan nog säkert bli så.

Är som en gammal kärring och är alltid helt slut på fredagskvällarna så jag tror jag ska ta en bok och gräva ner mig bland kuddarna nu. Hade faktiskt varit trevligt med lite annat sällskap än hunden för omväxlings skull men, men... You can't always get what you want.


Märkligt

Hmm. Finns det människor som kan läsa tankar? Finns det människor som tänker precis likadant som man själv? Överför jag det jag tänker till andra?

Jag tror det. Blir nästan lite rädd ibland :)

Har precis varit i Luleå och svålat sushi. En himmelsk drog. Har grinat om det hela veckan och sa det åt Matti på jobbet idag. Vi bestämde att vi ändå inte har något vettigt för oss om kvällarna så vi +Bella drog iväg när jag slutat. Ingenting kan vara så gott. Att det inte finns i Oly suger och är ännu ett skäl att flytta härifrån. Jag vill till Japan.

I'm so clever, but clever ain't wise

Tänkte försöka skriva lite om vår roadtrip, men jag kan inte tänka eller formulera mig ordentligt. Riktigt KUL hade vi iaf! Det får räcka så.

Jag är så trött som man bara kan vara när man är sjuk. Det är jag inte och planerar inte att bli det heller. Någonting är dock väldigt fel. Senaste dygnet har jag somnat på i stort sett alla ställen som går att somna på. Till och med när jag suttit framför datorn. Igår efter träningen skulle jag bara lägga mig på sängen framför brasan en liten stund före dusch och middag. Jag vaknade i mina svettiga träningskläder efter ett på natten. Fräscht. I morse tänkte jag ringa pappa och säga att jag inte kan komma på jobbet. Kände att nu är det verkligen färdigt med gammalkroppen min. På något konstigt sätt tog jag mig dock upp, men minns inte hur det gick till. Vaknade nyss på soffan. Idag hann jag iaf äta middag innan jag small av, men inte var det mer än just, haha.

Nåja, nog vet jag det går till sig snart. Kroppen kanske behöver återhämta sig lite efter förra veckans systemåterställning. Jag är åtminstone väldigt glad och faktiskt rätt nöjd med tillvaron. Tror jag börjar förstå ett och annat nu (som så många gånger förr). Man ska inte fundera så mycket, utan bara vara och inte bry sig så mycket om varken det ena eller andra. Då mår man som bäst! Det är rrruuungt som kusin Kalle skulle sagt.

Nu ska jag fortsätta sova så är jag förhoppningsvis lite piggare imorgon.

Nothin' lasts forever, even cold November rain :)

Det är tid för de galna och månen är full

Imorgon bär det av till Uppsala, Stockholm och W.A.S.P. Kändes som att det var nyss vi bokade biljetterna och nu är det mitt i allt dags. Vi ska ha förbannat kul!

Min kära familj är så oroliga för att vi ska bila ner, men det är lugnt, vi är ju alla förståndiga, vuxna människor, heh. Kommer jag trots allt inte tillbaka levandes får ni göra vad ni vill med mitt hus, min bil, min hund och övriga ägodelar. Mirja får ta mitt jobb :) Sörj inte och spela inga skitlåtar på min begravning.

Sarah sitter i min soffa och syr ett till tennarmband åt mig nu. Vi poppar Markus Krunegård, New moon soundtrack och Donkeyboy. Lite fel kanske, men jag förutspår att det kommer bli hårdrock i överflöd resten av veckan :)

Krunegård är emo:

Svart är ingen färg det är så man känner sig
Tom är ingenting och det var tomt i mig

Do or die, now or never, topp till tå i svarta kläder inuti, utanpå
Gå, gå, gå, gå, gå, gå
Ett djävulskt driv, en himmelsk iver
Hoppet härjar, river och sliter i mig, i mitt bröst

Nu blev det visst lite Raised Fist istället. I feel crazy!

YEEEEAH!


Jag gillar den där Kamprad

Idag har jag och Judit varit i Haparanda. Det var meningen att vi skulle på Ikea och det där nya shoppingcentret på gränsen, men vi orkade bara med förstnämnda och en djuraffär eftersom vi höll på dö av svält. Vi prioriterade alltså bort Finland till förmån för kinamat. Ett klokt beslut.

Ikea var bra som vanligt. Vi kör samma stil när vi shoppar. Går målmedvetet efter de utmärkta vägarna och kastar lite random saker i vagnarna. Inget velande. När vi var klara hade vi lyckats handla för nästan exakt samma summa. Det diffade 9 kronor. Det var konstigt, för vi tog helt olika grejer.

Jag fick köpt i stort sett allt jag "behövde" förutom en ny datorstol för de var slut på självplockslagret. Fanns bara kvar i rött och jag orkade inte gå tillbaka och välja ut en ny. Måste erkänna att jag är lite lat ibland.

Väl hemma fick jag resårbotten och madrasser på plats i sängen/soffan. Lyckades förstås klämma åtta av tio fingrar som den klant jag är men det var det värt. Det blev så fint! Jag har provlegat sängen med en kopp chai-te i handen och kaminen som bio. Det var nice. Gissar att jag kommer somna där mer än en gång i vinter. Blir trött bara av att titta på de inbjudande kuddhögarna. Har även testat ligga på den kritvita ryamattan (inte så smart val insåg jag när jag askade ur kaminen men wtf). Jag gillar att ligga på golv och lyssna på musik. Testa det :)

Men hur trött jag blev nu mitt i allt... Alldeles galet. Måste gå och sova så jag orkar upp i morgon. Det ska bli SÅ kul att jobba i helgen!

Sweet dreams och händerna på täcket :P




Men NU!

Nu kommer jag äntligen lyckas gå och lägga mig tidigt! Man ska tydligen ställa om till vintertid i natt så om jag tar mig till sängen inom en timme slår jag rekord! Sova före två en lördagskväll...

Vintertid. Vinter. Dags att lägga upp en strategi för att överleva kanske? November kommer gå bra. Det blir W.a.s.p. den 5:e, New Moon den 20:e och Lasse W den 25:e. December kommer också gå bra. Då är det ju jul. Får vara ledig några dagar och alla vännerna kommer hem. Efter det är det svart ett par månader, men sen kommer solen igen. YAAAY!

Man ska visst försöka se det positiva i allt and God knows I'm trying. Problemet är bara att jag är så förbannat ironisk. Till och med mina tankar har ett sarkastiskt tonfall så det blir oftast bara pannkaka när jag försöker. Jag hånar helt enkelt sönder mina egna försök till pepp. Typ "det kommer bli bra det här, det löser sig nog till slut" följs av ett "Ha. Ha. Ha. Din blåögda idiot! Vem försöker du lura? Det är klart det skiter sig!" Det sjuka är att jag är jättebra på ge kloka och tröstande råd till andra och verkligen mena det. Då finns det inga spår av sarkasm och jag blir bara glad om jag kan vara till hjälp. Det är bara mot mig själv jag är hård (om man bortser från idioter), så fortsätt gärna söka tröst hos mig när ni behöver. Jag är ju en snel hest :)

"Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår..."

Mata mig!

Jag är fruktansvärt illamående för att jag levt på kaffe och snus de senaste 11 timmarna. Glömmer alltid bort att äta middag när jag jobbar förmiddag och kommer hem tidigt. Slarvig är vad jag är. Nu är jag dessutom för trött för att laga mat (läs nudlar) och knäckebrödet är slut. Vad gör man då? Kan inte någon komma och ge mig mat? Min mage skriker.

Min mage har även börjat förvandlas. Konstiga muskler har börjat visa sig här och där på min kropp. Lite läskigt, för jag är rädd för muskler, men ändå coolt att se att coren ger resultat. Där det tidigare bara fanns revben är det nu en "kant" på varje sida samt ett streck i mitten. Magrutor kanske det kallas? Jag har alltså ett tvåpack i såna fall, hehe. Vad det ska vara bra till vet jag inte, för det är då inte fint, men man får väl bättre hållning om man har lite styrka i magen och ryggen så det är väl bara att köra på med träningen. Kan även vara bra att ha om någon skulle få för sig att exempelvis sparka, eller dra en flying elbow i magen på mig. Retar dock inte upp folk så ofta så det lär ju inte hända :P 

Sitter och lyssnar på Markus Krunegårds två nya album nu. Han har lite konstig musik, men jag gillar honom bara mer och mer. Först föll jag för hans förra band Laakso, sen för hans första soloplatta på svenska och jag har redan hittat flera guldkorn på de nya. Jag tror han är riktigt smart. Ett geni. Ett sorgligt sådant dock. Depressiva eller nerknarkade människor gör bäst musik, så är det bara. Sad but true.

Nu ska jag sova så det snabbt blir en ny dag. Ska försöka komma i tid till jobbet för en gångs skull så jag hinner äta frukost. Jag längtar! Sista dagen innan helgen är det ju till och med för fasen. Wehey!!


Living outside the box

Jag är en sån person som avskyr rutiner, regler och måsten. De kväver mig och gör att det känns som att jag lever med bojor i en liten låda. Funderar väldigt ofta på varför man måste göra si och så för att överleva i dagens samhälle. Jag vill inte gå till ett jobb 5-7 dagar i veckan fram tills dess att jag blir pensionär, och jag blir galen av deadlines och alla tider som ska passas hela tiden. Det är knappt så jag klarar av att träna just för att tider ska bokas in och passas. Det är bland annat därför jag gillar löpning så mycket. Just för att jag kan göra det precis när jag vill. Mina olika alarm på telefonen säger ganska mycket om att det inte ligger i min natur att t.e.x. stiga upp tidigt om morgnarna och hurtigt sprätta iväg till jobbet. Det tidigaste alarmet är ställt på 06.45 och det senaste på 13.00. Gissa vilket jag föredrar? Helst inget alls, men sover jag bort hela helgerna återstår ju bara arbetsveckan och då har man inte mycket till liv kvar. 

Så till varför jag inte gillade skolan. Samma där... Det var inte för att det var jobbigt att plugga utan av den anledningen att det kom så många måsten med på köpet. Man måste vara där på olika lektioner på vissa tider. Måste göra läxor, uppsatser, plugga till prov o.s.v. Det var inte det man var tvungen att göra som var det jobbigaste, utan just det där att någon sa att det ska vara gjort till det och det datumet. Jag har absolut ingen framförhållning, är en riktig tidsoptimist, och gjorde därför allt som skulle göras natten innan. Hittar alltid på ursäkter och saker som är roligare att göra. Vet inte hur många rapporter jag lämnat i berörd lärares brevlåda på morgonkvisten för att sedan skolka och sova dagen efter.

Jag tål inte när folk säger åt mig att göra grejer jag inte vill göra. Testade t.ex. sälja en hudvårdsserie efter att en kvinna övertalat mig. Jag vägrade och tackade nej flera gånger, men tänkte till slut att jag testar för då får jag iaf tyst på henne. Jag gjorde väldigt klart för henne att det skulle vara helt på mina villkor och att jag minsann inte skulle gå några kurser. Det lovade hon, men efter ett tag började hon ringa som en galning om kurser och utbildningar stup i kvarten och då bad jag henne i stort sett dra åt ******, men på ett fint sätt. Det är jag bra på, hehe.

Det finns många exempel på tillfällen då jag tjurar ihop, sparkar bakut och gör tvärtom, men ska inte dra upp fler här. Nu förstår ni iaf att jag väldigt, väldigt gärna vill vara helt fri och göra precis som jag vill. Det vill säga "Man FÅR men man MÅSTE inte". Mitt favoritcitat är förresten "Man får". Det är sagt av min kloka småkusin Anton.

Vi har nog i stort sett samma syn på arbeten och måsten. Idag satt vi och lunchade och talade om hur skönt det skulle vara att bara göra som man själv vill. Snusa, dricka kaffe, höra på musik och sitta framför datorn bland annat. Sarah berättade då om en kille hon talat med på Vippa igår. Han livnär sig på att spela nätpoker 4 timmar per natt. Han äger en säng, en bärbar dator, en motorcykel och en bil. Han bor där det passar för stunden och när han blir less skickar han sängen till någon ny plats. Har han ingen för tillfället skickar han sängen till sina föräldrar och kör tills han hittar någonstans han vill vara. Vilket soft liv!

Det födde en idé hos mig och Anton. Vi ska såklart börja med nätpoker :) Vi börjar smått med små insatser och testar om man kan börja gå plus. Kanske är man en naturbegåvning utan att veta om det? Kan man vinna minst 100 dollar per natt fem dagar i veckan så har man sitt på det torra. Det vore väl något? Vi sitter ju ändå alltid framför datorn om nätterna.

Skulle det vara möjligt skulle jag börja med att lägga mig på en strand i Västindien med datorn som sällskap ;) Sen skulle jag resa vidare när jag blev less. Ge mig det livet!

Det finns ett till alternativ för mig. Att bli hemmafru. Men jag tror inte att det finns någon man som skulle tolerera att jag satt med kaffe och snus framför datorn med musiken på järnet för att sedan sticka ut och träna när dampen sätter in. Så... Då återstår nätpokern, haha! Önska mig lycka till eller kom med några bättre förslag på hur man blir fri från alla måsten.

Det finns ingen lyckligare Lotta än jag på semester på annan ort, med avslagen telefon och utan klocka. Då har jag sån livslust att jag flyger upp före fan på morgonen och börjar koka kaffe och göra frukost åt de som är med mig. Nu ser jag inte direkt någon anledning att göra det så jag ligger kvar lääänge. En ny dag=nya måsten.

Men tro inte att jag gnäller och att jag inte vill göra saker. Det gör jag så gärna. Om det är på mina villkor vill säga. Bestämmer gärna över min  tid och mitt liv. Det är trots allt MITT liv och jag har bara ett vad jag vet. Jag säger bara som det är.  Skyller inte på någon annan heller. Jag har nämligen själv satt mig i skiten genom att låsa upp mig med fast jobb, hus och hund. Det går ju förstås att ändra på, men jag är för lat och för feg. Väntar på rätt tillfälle. Det kanske kommer en dag? Hoppas...

Kanske hippiekulturen är nåt för mig?



Gud vad jag kan vara djup ibland. Ett kok stryk är kanske vad denna bortskämda flicka behöver? Kanske jag bara är en typisk Vattuman? Analysen av hur en sådan är stämmer då otroligt bra in på mig. Kolla detta tidigare inlägg om ni inte tror mig.

Nä, nu ska jag avrunda denna roman.

Hio!

Eller som en hippie skulle sagt:

Peace, love & understanding


La familia!

Har varit på en efterlängtad familjemiddag hemma hos mamma och pappa. När det är vinter stänger vi Vippa tidigare på lördagar för att kunna träffas och äta tillsammans ibland. Pappa lagar så otroligt god mat! Ikväll blev det lamm med potatis, champinjonsås, brysselkål och svartvinbärsgelé. Vi är alltid helt utsvultna när vi kommer dit och cirklar runt maten som gamar. När det väl är dags att äta kastar vi oss på maten som vargar, äter som svin i några minuter och sen kan ingen röra sig. Alla hamnar i koma, ligger i soffan ett tag och sedan släpar vi oss hemåt, mätta till dagen efter. Vi är inte så fina i kanten. Vi är mer som djur, hehe.

De är roliga, mina kära familjemedlemmar. De läser mig som om jag vore en öppen bok eller ett glashus. Andra kan jag lyckas lura, men de vet exakt vilket humör jag är på bara jag visar mig. Några exempel:

I torsdags hade jag en sån där dag då jag helst hade gått tillbaka till sängen, dragit täcket över huvudet och aldrig mer klivit upp. Hann inte mer än komma in på Vippa, tvätta händerna och börja diska en gryta innan de (Nea och pappa) började hacka på mig: Vad är det med dig? Varför är du så tyst? Du hör ju inte ett ord av vad jag säger! Varför är du så låg? Varför är du apatisk? Varför är du så smal? Hon är ett apatiskt barn med automatvapen! o.s.v. Så gick de på hela dagen och jag försökte ändå hålla skenet uppe.

På fredag när jag kom in flög Nea på mig och stirrade. "Måste bara kolla vilket humör du är på! Idag är du gladare..." Pappa frågade om jag var "hög eller låg idag?" Neas analys stämde bra, jag var gladare. Idag var jag där en stund och surrade med Kalle. Då kom Nea och sa att det var skönt att jag fått tillbaka rösten, att hon var orolig där ett tag. Det är sannerligen inte lätt att jobba med familjen... Man får inte ens vara deprimerad ifred ;) Nä, men allvarligt talat... Hur bra är det inte med folk som tvingar en att fortsätta när man bara vill ge upp. Jag måste ju kliva upp och jag måste vara glad och trevlig, för det är mitt jobb att vara det. Visst kan det vara en enorm påfrestning att stå och le när man bara vill gråta, men det går ju. Och det blir nog bättre av att träffa folk också. Hade jag varit arbetslös hade jag nog stannat precis där jag helst ville vara. Under täcket...

Ikväll var de jobbiga och var på mig om att skaffa en kille. De kom med dåliga förslag vilka jag ratade. "X är bra! Han är bra på jobba och har trevliga föräldrar!" "Men XX hade du ju kunnat ta om han inte redan var upptagen." "Nej, han är som en labrador. Du ska inte ha en labrador, du ska ha en vinthund." Jag undrade om det ser ut som att jag behöver en karl? Jag klarar mig ju så bra. Pappa sa att det måste jag, för jag får inte bli en bitter gammal nucka. Ojoj, vad de är sjuka... En vinthund... Mannen i mitt liv var förresten med på middagen. Det är Alexander, 4 år :)

Idag är jag back on track igen. Har varit i Nybyn som vanligt. Vi har hört på W.A.S.P., druckit kaffe, läst tidningarna, kelat med Jolli och kollat in snygga t-shirtar till vår resa. Man måste ju vara väldressad när man ska på hårdrockskonsert. Då duger inga tunikor :P Har fått mig ett par trasiga, svarta jeans vilka pappa hatar. Han undrar om jag inte har råd med hela byxor och tycker jag ser ut som en fjortis. Jag älskar dem och är glad att det i år är okej att använda samma sorts kläder jag hade som teen. Rockstyle är så snyggt!! Svarta jeans, converse/skinnstövlar, skinnjacka och t-shirts med rockmotiv. Nice!

Jag och älskade Alexander.
(Notera att vi är lika små, haha!)



Pappas hatobjekt


Spitzen i Nybyn


Jag vet att det här blev världens längsta blogginlägg, men måste bara visa ett klipp jag fick av Eve. Inte just vill man kasta ut gitarren genom fönstret när en 7-åring spelar så här bra och man själv bara sitter och klinkar...



Nu blir det till att läsa en stund och sedan ska jag sova tills hunden väcker mig, d.v.s. minst 10 timmar. Det blev 11 i natt och hur skönt det var, det kan jag inte beskriva med ord.

So long!

Bröllopsmarsch

Idag satt jag, Bella och Emilia och surrade på Vippa. Av någon konstig anledning blev det tal om bröllop och vilka låtar vi skulle välja att spela i kyrkan.

Emilia har drömt om sitt bröllop och valde låtarna från drömmen. All for love med Bryan Adams och Aldrig ska jag sluta älska dig med Jonas Gardell.

Bella valde denna:



...och jag tog så klart den här:



Love stinks!

Fighting my demons

Jag har ganska många konstiga tvångstankar. Några exempel: Måste vända vid speciella ställen när jag går med hunden. Måste hinna förbi en viss punkt innan jag möter en bil. Måste springa hela vägen när jag bestämt en sträcka oavsett eventuella krämpor. Kan inte gå på A-brunnar. Måste gå på eller mellan vita streck och gatplattor. Kan inte ha ojämn volym. Måste äta chipsen i storleksordning(de trasiga först) Färgsorterar godisar innan jag äter dem. Äter jag något tillbehör till maten, så som smörgåsgurka, måste det finnas med i varje tugga annars kan jag inte äta mer. Jag målar upp knäppa scenarion om vad som kommer/inte kommer hända om jag inte gör alla dessa saker. Kan vara bra ibland då det fungerar som en trigger att springa längre eller snabbare men för det mesta är det bara irriterande.

Undrar om man inte hittar på alla dessa idiotiska saker för att hjärnan är understimulerad? Ta en häst till exempel. Är de understimulerade skaffar de lätt ovanor så som att väva, krubbita eller snappa luft. Kan nog vara så att jag behöver något/någon som utmanar min lilla reptilhjärna :)

Den senaste tiden har jag börjat trotsa dessa "lagar" och försöker göra "fel" så ofta jag kan. Vill ju inte bli helt styrd av den konstiga(re) delen av min hjärna. Det går bra. Jag vänder kanske en meter innan jag egentligen får och hoppar glatt på alla A-brunnar jag ser o.s.v. Ingen har dött än så det verkar fungera :)

På tal om vanor/ovanor. En ofattbart konstig grej hände idag. Jag höll på med massa sysslor och så fick jag plötsligt för mig att gå ut till brevlådan och hämta in posten. Det händer som sagt inte så ofta. Inte nog med det heller... Jag öppnade den och betalade nästan alla räkningar för denna månad. Nu har jag knappt några pengar kvar, men vilken befrielse det är! Ingen ångesthög i slutet av månaden. Duktiga jag! Jag tror det kanske kan bli människa av mig också till slut. Kanske... Det är det här med dygnsrytmen jag måste jobba mest på men det kan gå. Ingenting är ju som sagt omöjligt. Bara mer eller mindre.

Nu ska jag och svinpälsen sova. Det är något jag gör galet bra!



Home is where the heart is.